Erik Birgerson

Malungsfors Visfestival

I lördags, den 16 juli, var det dags för Malungsfors Visfestival. I år var det femårs jubileum och jag tror jag varit där varje år. Då jag har haft mina far- och morföräldrar i Malung/Malungsfors har jag spenderat många skollov där. Sedan drygt tio år har mina föräldrar flyttat "hem", vilket gör att jag är där ganska ofta. Det har hänt mycket med byn sedan jag var liten, affären "Boa" fanns, men inte mycket mer. Skinnbutikerna fanns givetvis, de finns där än idag.

Det som tillkommit på senare år är Forsdagen, loppisrundor, konst & hantverksrunda. Det har blivit en levande by i den bemärkelsen att det anordnas många arrangemang. Ett av dessa arrangemang är visfestivalen som hålls i Forsgläntan bakom Boa. Mannen bakom denna festival är Johan Eriksson (Partypolarna), han och de andra som driver denna festival gör ett bra jobb som får dit intressanta artister varje år.

I år var det bland andra Evert Ljusberg, Anna Stadling, Py Bäckman, Jack Vreeswijk, Stefan Andersson och Stiko Per Larsson som hittat till lilla Malungsfors.

Om jag skall försöka mig på en kort recension av några av namnen. Först ut var Evert Ljusberg. Han såg jag för över tjugo år sedan, på högstadiet i Filipstad. Jag minns att vi höll på att skratta ihjäl oss, han kunde underhålla även oss tonåringar på den tiden. Evert Ljusberg är bra, han är riktigt bra. Roliga texter, välspelat och härliga immitationer på bland annat Bob Dylan och Cornelis Vreeswijk.

Denna typ av musik är inget jag normalt lyssnar på. Jag lyssnar i princip uteslutande på metal. Men att lyssna på visor och akustisk musik live är härligt. Jag har aldrig lyssnat på Anna Stadling förut. Jag vet att hon stått och körat bakom Lars Winnerbäck i tio år, som soloartist vet jag ingenting. Hon har varit i Malungsfors förut, för några år sedan var hon på festivalen, då tillsammans med Idde Schultz. Nu var hon bättre, det är välspelat, bra sång och det märks att hon är rutinerad. ¨

Py Bäckman, vet jag egentligen inte om jag hört förut. Förmodligen har jag gjort det men inte riktigt vetat om det. Tillsammans med gittaristen David Carlson finns det gott om rutin. Py Bäckman är bra, hon har en stark röst och spelar munspel med härlig känsla. Även om jag inte känner till så många låtar rycks man med, och det går inte att ta miste på deras spelglädje.

Stefan Andersson, måste vara sveriges mest underskattade artist. Det kanske han egentligen inte är, men för mig har han varit det. Han var i Malungsfors för fem år sedan. Jag minns när jag såg programmet då, och såg att Stefan Andersson skulle spela. Spelar han vismusik tänkte jag då. För mig var han Catch The Moon och en parodi i manegen med Killing. Jag blev enormt överaskad sist, det var riktigt bra och blev riktigt glad när jag såg att han skulle komma i år. Det var bra denna gång också, riktigt riktigt bra. Spelskickligheten, melodierna, texterna, humorn. Jag hoppas att han kommer tillbaka snart, annars skall jag försöka se honom någon annanstans. Får ni chansen att se Stefan Andersson med en akustisk gittar, ta den!

En riktigt bra dag, och bra festival. Då det finns små i familjen missade jag Jack Vreeswijk och Stiko Per Larson. De gjorde dock, vad jag hört, ingen besviken. Vill ni se bra musik med bra artister och en härlig inramning, besök Malungsfors Visfestival nästa sommar.

Skivtipset denna gång för bli Stefan Andersson - På Svenska från 1997. Det är inte som live, men det är bra!